Berätta om vilka ni är och vad ni gör!
-Teater Sláva är en resande ensembleteater som sedan 15 år har egna scenen Tonsalen i Huddinge i södra Stockholm. Vi producerar egen teater, jobbar mycket med metodutveckling och med delaktighet och utbildar mycket. Just nu arbetar vi med Dansvariation där vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar får testa på att leda uppvärmning och leda en grupp.
Vad hoppas ni väcka i er publik och hos era målgrupper?
-Vi har väldigt breda målgrupper, men den nivå vi möts på är väldigt basal och skapar en känsla av gemenskap. Det bottnar i en känsla av att bli sedd. Ett mål är att man ska kunna ta ett enda steg och vara med. Tröskeln ska vara låg och vi arbetar inkluderande.
Vad är det roligaste med ert utövande?
-Det absolut roligaste är att få träffa folk. Att mötas och se varandra. Vi är ett stort gäng som arbetar tillsammans och kan förverkliga idéer ihop. Vi kläcker en idé i turnébussen och sen gör vi det bara utan någon som styr oss.
Ni har Verksamhetsstöd från kulturnämnden. Vad har stödet möjliggjort för er?
-Stödet är en förutsättning för kontinuitet och förutsägbarhet. Ju mer vi utvecklas desto större krav ställs på oss. Vi vill att det ska vara ordning och ge trygga anställningsformer så att man ska kunna åldras i den här typen av organisation. På så sätt kan vi få med oss personalens kompetens och blir experter som kan använda våra kunskaper och säga nej när det behövs.
Våren 2020 har varit speciell med restriktioner som drabbat många aktörer. Hur har coronakrisen påverkat teaterns verksamhet?
-På några dagar förändrades allt. Mycket ställdes in och sköts upp, men vi fick tidigt ett förtroendeuppdrag från kommunen att spela utomhusföreställningar för isolerade personer på LSS-boenden och äldreboenden. Det var fin en känsla att vara efterlängtad och det skapade kedjereaktioner och ringar på vattnet av omsorg.
Hur ser ni på framtiden med denna nya erfarenhet i bagaget?
-Vi har känt glädje över all omsorg som visats från många håll, från branschorganisationer och andra aktörer. Corona har gett ett frikort för alla att prova saker. Det har varit kul, men sen kommer frågan om vad som är optimalt och konstnärligt rimligt. För vissa personer har utanförskapet ökat under perioden. Det är väldigt olika hur det slår.
Dela detta inlägg
