Gestaltningsprojektet för försörjningskvarteret är unikt på så sätt att verket är så integrerat med byggnaden, och utmaningarna har lösts i nära samarbete mellan sjukhus, konstnären Inger Andersson (mitten), montörerna InterRock, LINK arkitekter, Locum, NCC och kulturförvaltningen. Foto Maria Koolen Hellmin.

Just nu pågår montering av fasadverk på Södersjukhusets nya Försörjningskvarter, byggnad 74, som tar hand om alla transporter till och från sjukhuset. Konstnären Inger Andersson fick det konstnärliga gestaltningsuppdraget av kulturnämnden. Uppdraget var att byggnaden genom en konstnärligt utformad fasad ska tillföras starka visuella kvaliteter. Byggnaden är synlig från långt håll och utgör en viktig del av sjukhusets utomhusmiljö.

"Byggnadskroppen är en gestalt som fysiskt ska samspela arkitektoniskt med resten av området, även som en del av den omgivande hemmiljön för de intillboende att varje dag passera på väg till och från jobb och skola. Inåt sjukhusområdet ligger huset vänt mot parken där man stannar upp och samlar sig efter att ha varit i avskedsrummen. Med sin volym och tyngd och sina stora fria ytor har huskroppen varit utmanande att gestalta. Ambitionen har varit att påverka huset formmässigt, inte bara ge det en bearbetad yta.

Jag har velat göra byggnaden till ett objekt, en aktör, där den ligger mellan hyreshusen och sjukhusbyggnaderna, och låtit den bli en fribrytare. En byggnad i rörelse som veckar och vrider sig. På ytan veckningar, rundlar som balkonger eller byrålådor, också som en rytm för ögat att klättra i. Kring byggnaden ett virat varv på varv som löser upp det fyrkantiga och sätter hela huskroppen i rörelse och låter den vibrera i ett upprepat mönster som snirklar sig uppåt runt, runt. Den mörka mellanrums- linjen mellan sektionerna som en puls, en nerv inifrån aktiviteten inuti försörjningsbyggnaden.", säger Inger Andersson.

Konstverket är helt integrerad i byggnadens fasadmaterial. Kulören på sträckmetallen var bestämd och kunde inte ändras, konstnären har däremot haft möjlighet att ändra den bakomliggande fasadskivan till mörkt grönsvart som ger en bra kontrast till den pärlbeige/guldbeige metallen. Genom att på ett enkelt sätt arbeta med två olika bredder samt några olika längder på metallskivorna, vända vissa av dem upp och ner samt låta en glipa av den mörka fasadskivan löpa som en stigande puls över fasaden har Inger Andersson med enkla medel gett en spänning i fasaden. Det blir en slags ”persienneffekt”.

Genom konstnärlig gestaltning ska byggnaden tillföras intresseväckande kvalitéer och uttryck som bidrar till att ge försörjningskvarteret och hela Södersjukhuset särprägel och identitet.