Hoppa till huvudinnehåll

Kulturaktörer berättar

Diarienummer
AKTNR 2433-10915
Sös Magasin nummer 2 2018
Hur kan man använda den här teknologin -vem kan ha mest användning för den? Då tänkte jag: barn!
Daniel Kemppi är VR-pedagogen som ville nå barn på sjukhus med ny, kul VR-teknik. Snart visade det sig att VR-lekarna ledde till en rad fysiska förbättringar hos barnen i form av ökad rörlighet och mobilitet. Nu är Daniel nominerad till ett pris i innovationstävlingen SHINE Competition för att alla goda effekter som hans verksamhet lett till.

Daniel Kemppi har kunna utföra sin VR-lek tack vare landstingets Projektstöd för kultur och hälsa

– När Daniel först kom med sin VR-utrustning till oss på sjukhuset var vi nog ganska säkra på att vi skulle få ett positivt gensvar. Men att det skulle bli så positivt som det idag har visat sig bli, det hade vi inte kunnat ana, säger Charlotte Elf, chef för Pedagogiskt resurscentrum på Astrid Lindgrens barnsjukhus

Tack vare projektstödet kan Daniel komma till Lekterapin på Sachsska barnsjukhuset på Sös med sin utrustning. "När han kommer förvandlas de vanliga väggarna i ungdomsrummet till vattenvärldar, spelvärldar eller rymdstationer." Läs hela artkeln med Daniel i Sös magasin nummer 2, 2018 genom att klicka på länken.


Alla kan göra film!

I sju år har Eva Valentin drivit Filmverkstan för barn på sjukhus. Hon har gjort film tillsammans barn med olika sjukdomar och livsöden. Filmskapandet har varit en avlastning från sjukhusvistelsen för både barnen, deras föräldrar och syskon.

Filmpedagogen Eva Valentins projekt Filmverkstan har funnits i sju år på lekterapin på Astrid Lindgrens barnsjukhus i både Huddinge och Solna. Hit kommer barn som besöker sjukhuset en längre tid, akut eller för dagen, för att få göra något annat en stund. Hos Filmverkstan har de erbjudits möjligheten att göra sin egen animerade film.

Processen börjar med att barnet får bestämma vilka figurer som ska vara med i filmen och i vilken miljö den ska utspela sig i. Sedan bestäms vad de ska säga till varandra i början. De tar kort, flyttar figurerna, tar kort igen, tills det finns tillräckligt många kort för att figurerna ska röra sig. Tekniken kallas stop-motion. Sedan pratar de in ljud och improviserar fram en dialog med förvrängda röster.
- Alla kan göra film! Oavsett ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning. Till och med 2-åringar kan det. Deras filmer är förstås jättekorta, men ändå, säger Eva Valentin.

Barnet får bestämma
Hennes filosofi är att barnet ska leda processen så mycket som möjligt.
- Det är så mycket i de här barnens liv som de inte kan eller får bestämma. Därför vill jag att de ska få bestämma allt här. Det är deras film.

Responsen från deltagarna har nästan alltid varit positiv. Alla får sin film efteråt och kan visa den hemma, i skolan eller på avdelningen. Även många föräldrar har varit glada över Filmverkstan. Där har deras barn, eller syskon till barnet, fått ha kul och skapa film en stund, mitt i en annars tuff situation. Oftast har barnen inte velat prata om sina sjukdomar och Eva har inte heller haft tillgång till deras journaler och vet ingenting om deras livsöden.
- Lekterapin är en frizon. Bara några har gjort en film om varför de är där, det kan handla om en motorcrossolycka. Andra har hellre gjort önskefilmer, kanske om stranden, för den som inte kan åka dit. Det finns inga restriktioner vad en film får handla om, säger hon.


En av många filmer som skapats i Filmverkstan.


Jobbar med det friska

Att göra film tillsammans kräver mycket kontakt mellan Eva och barnet. Efter en dag av många möten och filmande kan hon känna sig trött på kvällen.
- Men jag blir inte trött av att det är sjuka barn, understryker hon. Jag jobbar med den friska delen. Vi skrattar så himla mycket! En pojke hade ont i huvudet när vi började, men det hade gått över när vi var klara. Hans mamma sa efteråt att hon hört oss skratta hela tiden, berättar Eva.

Förutom att få skapa något som de kan visa upp för andra, tror Eva att den största behållningen barnen fått av Filmverkstan den totala uppmärksamheten från en vuxen. 
- Att det finns en vuxen som har all tid i världen, en vuxen som verkligen vill veta vad de vill. Jag säger till barnen jag möter: ”Jag har inte bråttom, jag har hela dagen om det behövs.”

Projektstöd kultur och hälsa möjliggör att personer som vistas i vården också får möjlighet att ta del av kultur!


Är du intresserad av att söka vårt Projektstöd kultur och hälsa? Läs mer här.